This website uses cookies to improve your browsing experience and the continued use of the webpage indicates your consent to ÅF’s use of these cookies. Find out more about how ÅF uses cookies and how you can manage them here: Read more

Menu
Nyhet

Målet: Noll döda i trafiken

Dödligheten på svenska vägar har halverats sedan Nollvisionen introducerades för tjugo år sedan. Men fortfarande finns det mycket kvar att göra.

Foto: Carolina Byrmo

Fråga en vanlig svensk trafikant idag vad hen förknippar med Nollvisionen – och svaret lär bli 2+1-vägar. Mitträckesvägarna, med sina växlande körfält, har kommit att bli symbolen för Nollvisionen. De cirka fyrahundra mil som har byggts bedöms rädda ungefär 100 liv om året. Andra livräddande åtgärder har varit att sänka hastigheten från 50 till 30 i tätorter. Och att sätta upp fartkameror, vars syfte inte är att ”sätta dit” trafikanter utan att få dem att sakta ner.

Claes Tingvall är Nollvisionens pappa. Det var han som nytillträdd trafiksäkerhetsdirektör på Vägverket i mitten på 1990- talet lyckades introducera ett nytt synsätt. Vägverket hade givetvis arbetat med trafiksäkerhet i många år. Dödligheten på svenska vägar hade, trots ökad trafik, minskat sedan 1960- talet. Men fortfarande såg Vägverket det som sin uppgift att arbeta olycksförebyggande, främst genom att påverka trafikanternas beteende.

- Jag blev chockad över mentaliteten som rådde. Att man moraliserade och hela tiden sökte efter orsaken till olyckan hos offren, säger Claes Tingvall.

Claes Tingvall ansåg att det gällde att gå vidare och aktivt integrera den kunskap som faktiskt fanns kring olika olycksfaktorer, se sambanden och låta dessa påverka både vägars, fordons och trafikens utformning och funktion. Det blev starten till Nollvisionen som klubbades av riksdagen 1997.

I Sverige har Nollvisionen räddat tusentals liv. Men fortfarande återstår mycket att göra, både i Sverige och världen i stort.  Varje år omkommer ungefär 1,2 miljoner människor i trafiken i världen. Det är fler än som dör i krig och konflikter. Om inget görs kommer trafikdöden istället att vara den sjunde största dödsorsaken globalt år 2030, enligt en prognos från WHO.

Idag arbetar Claes Tingvall på ÅF. Tillsammans med sina kolleger fortsätter han sitt envisa arbete att ingen ska behöva dö i trafiken.

– För att vända den negativa trenden vi ser globalt krävs att många fler antar en nollvision och arbetar holistiskt för att nå den. Att vi delar med oss av de erfarenheter vi har av olika lösningar är viktigt. Men det är ännu viktigare att vi ger hela bilden och också delar med oss av våra erfarenheter av att sätta en vision, säkerställa att alla olika aktörer förbinder sig till den och bidrar för att uppnå den, säger Maria Håkansson, som är biträdande regionchef på ÅF.

Det fortsatta arbetet med Nollvisionen innebär även det stora utmaningar. Både att nå noll döda eller svårt skadade i trafiken och att nå målen satta av FN i Agenda 2030. Maria Håkansson ser en stor möjlighet att skapa betydligt attraktivare stadsmiljöer – om vi bara vågar fatta annorlunda beslut.

– Vi behöver släppa den prognosstyrda planeringen och i mycket högre utsträckning arbeta med målstyrd planering. Precis som vi gjorde med Nollvisionen inom trafiksäkerhetsområdet behöver vi nu tänka holistiskt och få alla berörda aktörer att förbinda sig till att arbeta för att morgondagens samhälle ska vara fritt från buller och fossila bränslen och att luften ska vara ren, säger hon.

Samhället måste också vara tillgängligt för alla, oavsett ålder, ekonomi, kön, eller andra faktorer som kan spela roll för möjligheten att röra sig.

– Det är väsentligt att vi är lyhörda och verkligen lyssnar på och planerar för alla medborgare, snarare än på bara en liten del av befolkningen, säger Maria Håkansson.

 

Antal omkomna i trafiken per 100 000 invånare (2015):
Sverige..................................................2,8
Tyskland..............................................4,3
Australien...........................................5,4
USA......................................................10,6
Indien..................................................16,6
Kina......................................................18,8
Nigeria...............................................20,5
Brasilien............................................23,4
Sydafrika..........................................25,1
Iran........................................................32,1
Thailand............................................36,2
Källa: WHO

 

Läs vår bok Hur drömmar bli verklighet- Nollvisionen 20 år