Från problem till resurs

Från samhällsproblem till betydande resurs

Varje dag genereras dryg 1,3 miljarder ton avfall i världen. Hantering eller förvaring av avfall är en tjänst som nästan varje stad eller kommun runt om i världen erbjuder sina invånare, men med ökade mängder avfall ökar också dess påverkan och belastning på miljön. Men med hjälp av nya, hållbara tekniska lösningar skapas effektiva sätt att ta till vara på avfall och material som inte går att återvinna och omvandla det till en betydande energiresurs.

En viktig politisk fråga

Idag är industrin för avfallsförbränning, där el och värme genereras från förbränningen av avfall, en växande marknad världen över. Genom att omvandla avfall till energi kan upp till 800 kilowattimmar el och cirka 2 200 kilowattimmar värme genereras från varje ton avfall. Avfallshanteringen har blivit en viktig politisk fråga som är föremål för lagstiftningsinitiativ både i Norden och på EU-nivå. Drivkrafterna är mycket starka för att minska deponeringen i Europa, bland annat genom deponiförbud för brännbart osorterat avfall och organiskt material.

Jakob Sahlén, rådgivare för energiåtervinning på organisationen Avfall Sverige, en intresse- och branschorganisation inom avfallshantering och återvinning, menar att avfallsförbränningsanläggningar som genererar el och värme är viktiga för samhället av olika anledningar:

-  Avfallet som förbränns i anläggningarna är bland annat sådant som inte har kunnat samlas in för återvinning, på grund av insamlingssystemets utformning och folks beteende, så kallat restavfall från hushåll och industri. Dessutom förbränns och destrueras avfall som innehåller farliga och oönskade ämnen som vi inte vill ska hamna i nya produkter återigen. I avfallsförbränningsanläggningarna omvandlas detta avfall till en viktig resurs.

ÅF utför uppdrag i Finland

På uppdrag av finska företaget Tammervoima Oy utför ÅF tjänster inom EPCM (Engineering, Procurement and Construction Management) vid byggnationen av avfallsförbränningsanläggningen Tarastenjärvi i den finska staden Tammerfors.

- ÅF har genom EPCM-kontrakt helhetsansvaret för alltifrån teknisk projektering och upphandlingsservice till bygg och drift på plats, berättar Risto Koivunen, sektionschef på ÅF med expertis inom EPCM.

Genom omhändertagande av 150 000 ton sopor per år kommer anläggningen att generera 310 GWh fjärrvärme och 90 GWh elektricitet till regionen. Dessutom kommer gaser från förmultnande avfall på Tarastenjärvis soptipp att ledas till anläggningen genom en rörledning för att kunna användas i förbränningen. Detta gör anläggningen till den första i Finland att använda den annars för miljön skadliga metangasen som tilläggsbränsle i energiproduktion.

Enligt uppdragsgivaren Tammervoima Oy valdes ÅF bland annat på grund av deras erfarenhet från liknande projekt.

- ÅF visade upp ett kostnadseffektivt förslag och goda referenser inom avfall till energiområdet. Det var viktigt för oss att välja ett företag med erfarenhet från liknande uppdrag, säger Mika Pekkinen på Tammervoima Oy.

Avfall ger både elektricitet och fjärrvärme

Hur går då förbränningsprocessen av avfall till vid den nya anläggningen i Tammerfors? Sopbilar transporterar avfallet till förbränningsanläggningen där det samlas i en 9 000 kubikmeter stor bunker – en storlek som är tillräcklig för att ta emot 70-90 sopbilar per dag. Därifrån transporteras avfallet till kraftvärmeverkets rosterugn som håller en temperatur på över 1 000°C. I ugnen förbränns allt brännbart avfall och de ickebrännbara materialen, som metaller, samlas upp för ytterligare bearbetning och återvinning.

Även värmen från rökgaserna som uppstår vid förbränningen tas till vara på genom att gasen hettar upp vatten i vattenledningar till ånga. Den överhettade ångan leds vidare till en ångturbin som driver en elgenerator. När ångan passerat turbinen innehåller den fortfarande mycket värme, vilken överförs via en värmeväxlare till fjärrvärmenätet.

När energin väl utvunnits ur avfallet renas rökgaserna i flera steg. I det sista steget kondenseras rökgaserna och värme utvinns. Istället för att ledas ut i ett avlopp återanvänds kondensvattnet i anläggningens processer.

Minskad miljöpåverkan

Tarastenjärvianläggningen kommer att stå färdig i slutet av 2015 och från och med 2016 kommer således regionens avfall inte längre att deponeras. Istället återvinns avfallet för att förse kommunens invånare med el och fjärrvärme.

- I Finland har man traditionellt sett förlitat sig mycket på deponi, vilket gör avfallsförbränningsanläggningar extra viktiga. Dessutom minskar avfallsförbränningen Finlands beroende av fossila bränslen, avslutar Jakob.

Avfall - en historisk utmaning

Hanteringen av avfall har i alla tider varit en utmaning i städer. Under 1800-talet användes gatan och vattendrag som tippningsplats och ingen ordnad avfallshantering fanns. Men den snabbt ökande befolkningen och industrialiseringen medförde allt större problem i städerna med sanitära problem som följd. Åtgärder för att komma till rätta med dessa missförhållanden blev därför viktiga uppgifter för samhället.

Tankarna om återvinning tog fart i början av 1900-talet. Soporna började delas in i olika kategorier och återvanns i form av gatufyllning, gödsel och produkter. Men i takt med nya konsumtionsmönster och högre krav på avfallshanteringen övergavs tankarna på återvinning en bit in på 1900-talet, och man ansåg att förbränning eller deponering var ett smidigt sätt att bli av med skräpet.

Idén om avfall till energi

På slutet av 1970- och 80-talet började sopornas negativa miljökonsekvenser att uppmärksammas. Förmultnande avfall på soptippar var en stor belastning på miljön, inte minst i form av bildandet av växthusgasen metan. Under inverkan av oljekrisen under 1970-talet kom avfall att återigen bli sedd som en viktig resurs och som ett inhemskt alternativ till olja. Samtidigt började utvecklingen av fjärrvärme, som alternativ till enskild uppvärmning, att ta fart på allvar.