FREDAG 15 FEBRUARI 2008
Världsrekord! Pressinvasion på Arlanda. Gratulationer i massor. Tack alla, verkligen.
Mitt lopp i Karlsruhe var egentligen tekniskt sett i nivå med mitt lopp i Göteborg tidigare i år, fast på en snabbare bana. När det blir ett så bra lopp så är det som om det går av sig självt. Det är det som är det häftiga. Det bara händer. Det är egentligen det här tillståndet jag strävar efter vid varje träning och varje tävling. Känslan av att det tekniskt sett bara flyter på. Det jag försöker tänka på innan varje start, det är att bara släppa loss – att släppa kontrollen. Och det är när jag lyckas med det som jag får till de där klockorna. Det är konstigt trots allt att det ska vara så svårt är att våga släppa loss. Att inte försöka påverka.
Jag hade förberett mig på att det skulle vara lite press på Arlanda när jag landade, men när jag kom ut, så stod det en sådan enorm mängd journalister och fotografer att jag nästan fick panik och började gå åt andra hållet. Ungefär som om jag skulle komma undan på något sätt. Man kände sig inte direkt bekväm med att bara gå rakt fram – in i horden av journalister. Nu är de ju väldigt trevliga, men det blir sådär kaosartat. Alla ska intervjua en samtidigt. Trots mina flitiga kontakter med media, så är det en så speciell situation när alla springer fram emot en. Nästa gång kanske jag springer åt andra hållet. Får se vilka som hänger med efter 100 meter…
Nu är det mycket som redan stått i tidningarna om mitt lopp i Karlsruhe och säsongen hittills. Givetvis massor med frågor om hur det skall gå i OS, inomhus-VM och ÅF Golden League. Vad journalisterna ofta ”glömmer” är det korta perspektivet. Jag är, som jag tidigare sagt, en person som både vill och försöker leva i nuet. Mitt fokus nu är min nästa träning och helgens lopp i Birmingham – inte VM och OS.
* * * * * * * * * * * * * * *
Det skall bli skitkul att tävla på hemmaplan igen den 21 februari – nu när jag är i mitt livs form. Det blir fantastiskt roligt att få möta världseliten i GE Galan i Globen. Det är i och för sig lite tråkigt att inte få tävla mot Jenny under inomhussäsongen, men jag tävlar hellre mot en mycket skarpare Jenny i sommar, än att tävla mot en halvskadad Jenny nu. Det lär förresten vara samma speciella underlag i Globen i år som de kommer att ha vid VM i Valencia. Jag har aldrig sprungit i Valencia förut, men det saknar ju betydelse nu med tanke på underlaget.
De planerade förändringarna i träningen inför VM är att jag efter SM tuffar till träningarna lite, för att försöka få till en liten formtopp till. Det är mest detaljer i träningen, och inga stora förändringar jämfört med nu. Jag kommer inte att förändra något i min planering på grund av det här. För mig är det nästan enklast att fortsätta tävla och försöka hålla kvar den här känslan jag har just nu. Man är så fokuserad på tävlingarna så det är bättre att fortsätta tävla och få hög kvalitet där, eftersom det är svårt att samla samma energi i träningar under pågående säsong. Skulle jag göra ett dåligt lopp – få ett bakslag – så är det inget som oroar. Det har hänt förr när jag presterar bra flera veckor i rad. Det är inget jag oroar mig för.
* * * * * * * * * * * * * * *
Nu är det dags att återgå till kakbaket. Jag skall bjuda hela familjen på kakfest innan det bär av till Birmingham. Just nu håller jag på med en mjuk pepparkaka med mascarpone och messmörskräm. På onsdag lär det vara dags för Roomservice, och programmet när de var hemma hos oss i Falun och byggde. Det skall bli jättekul att se.
* * * * * * * * * * * * * * *
Mina fem bästa laddarlåtar:
- The Hives - Try it again. (The Hives är alltid bäst att ladda till!)
- The Hives - Well allright.
- The Knife - Silent shout. (Den här skulle jag vilja höra när jag kommer in på arenan)
- Turbonegro - The age of Pamparius. (Bara för introt, låten handlar om en pizzeria!)
- Robyn & Snoop Dogg - Sensual seduction. (Egentligen inte så bra låt, men Robyn är grym)