FREDAG 30 NOVEMBER 2007
Jag tror att de flesta människor har nytta av mental träning. Själv upptäckte jag styrkan i mentala förberedelser när jag drog sönder baksidan på låret inför OS 2004. Det krävdes ett mirakel om jag skulle kunna ta mig dit. Precis i den vevan hade jag läst en massa böcker om kraften i hjärnan - framför allt en bok som hette "Tankens kraft". Jag bestämde mig för att testa. Samtidigt som jag tränade rehabilitering, så såg jag vid varje övning framför mig hur skadan läkte. Det låter otroligt töntigt, men jag gick verkligen in för att mentalt låtsas som om skadan var läkt. Trots att jag i början inte kunde göra mycket mer än att gå - och knappt det - så försökte jag se mig själv som frisk. Läkarna sa när jag fick skadan att det var en mikroskopisk chans att jag skulle klara det. Det skulle bara vara tråkigt om jag hoppades, och att det sedan inte skulle bli något OS. Men de var hemskt förvånade över hur fort läkningen gick, och visst stod jag på startlinjen i Aten. Då förstod jag att om man vill något väldigt, väldigt mycket så kan det mesta gå.
Sedan har fascinationen över tankens kraft fortsatt, även om det går i perioder. Under ett helt år gick jag till en mental tränare. Med hans hjälp fick jag ett grundpaket av verktyg och övningar. Nu känns det som det sitter, och jag har ingen speciell tid avsatt för mental träning utan det kommer bara av sig själv. Det har blivit helt införlivat i den dagliga träningen och vardagen.
Om man är uppmärksam, så kan man räkna ut i vilka tillstånd man mår bäst och kan prestera bäst. Jag har experimenterat mig fram till olika genvägar för att kunna hamna i mina "sköna tillstånd", för att sedan kunna göra mitt bästa på träning och tävling. Det fina är att det inte bara gäller på friidrottsbanan, utan att det går jättebra att använda i det dagliga livet också. Det sker nästan av sig själv numera, eftersom jag undermedvetet vet hur jag trycker på rätt knappar. Vid tävlingar så följer jag som alla andra ett schema för uppvärmning och förberedelse, men i det ingår också en rutin för att hamna i det idealiska tillståndet. Jag har inga kroppsliga "sparka-igång-kroppen-rutiner" inför start som Carro, Christian eller Kajsa. Enkelt uttryckt, så ser jag bilder framför mig. Bilder på vad jag helst vill ska hända. Dessa mentala bilder och saker som jag säger till mig själv innan start får igång mig.
Tankens kraft kan hjälpa alla över hinder - även på längre sträckor än 100 meter.
* * * * * * *
De 3 mest annorlunda maträtter jag provat i Sydafrika:
- Paap. En slags majsgröt som är ett måste vid braii (grillfest).
- Muffins, serverades med biltong (torkat kött - ofta struts), vispad grädde och riven ost. Gott! Jag undrar bara: hur föddes idén?
- Peppadew. Det är en slags paprika/tomat som finns i de flesta maträtter i Potchefstroom. Tydligen den enda nya frukten i världen sedan kiwin kom. Har vi missat något hemma i Sverige?!